Tandläkarn
Igår sade jag att jag skulle dö, inatt drömde jag att jag dog. Jag hade en bomb planterad i min hjärna. Mission impossible eller Smallville månne? Jag letade febrilt efter skurken så jag kunde rädda mig själv och jag hade hela tiden koll på tiden. Jag hade en medhjälpare till det. När det var 50 sekunder kvar och allt hopp borta försökta han ringa mig. Jag såg hur sekunderna klickande neråt från 5 och så sade dett poff och allt blev svart. Alla tankar försvann men det fanns någon gnista kvar som försökte röra på min kropp, men jag kunde inte röra mig. Hela min kropp blev stel och kall och där låg jag stendöd och kunde inte öppna ögonen, inte vakna och inte röra på mig. Helt sjukt läskigt och äckligt. Men jag vaknade tillslut i alla fall.
En timme efter min sjuka dröm gick jag upp och jag och mamma åkte till tandläkarn... Det var en hemsk dag säger jag. Förra gången fick jag sitta i ett vilorum medans det lugnande skulle värka, men inte nu. Nehenej, sitta i tandläkarstolen och skaka och resultatet av det var att det inte hjälpte ett skit. Fick sprutan och den gjorde ont som fan, otålmodig tandläkare som inte bokar in tillräckligt med tid och inte orkar vänta trots att hon vet att jag är livrädd. Sen ska hon då börja borra och bedövningen har inte verkat och hela min tand värker och isar. Ja, då ska han ta en till spruta. Jag bryter ihop och börjar gråta och vill inte. Tillslut tar jag den i alla fall, kramar mammas hand och blundar. Den känns inte den här gången. Hon borrar vidare och håller på med massa äckelpäckel och tillslut är allting klart.
Jag åker hem och lägger mig och sover. Sover till halv tre och när jag vaknar är jag helt borta och min käke fortfarande bedövad. Det sitter i fortfarande och jag mår askonstigt. Jag vill röka...
Kommentarer
Trackback
