madge

Man på gränsen till nervsammanbrott. Nu orkar jag inte mer. Nu raseras allt. Det sura äpplet har blivit förruttnat och förgiftat, lämnat en bitter eftersmak allt för länge – nu är det dödligt.

Nej, nu klarar jag inte mer. Jag måste bort, vila upp mig och börja gro på nytt. Låta våren ta tag i mig – trots att hösten precis börjat sitt krigståg över landet. Måste skapa nya tankar, positiva små gröna kvistar, låta fågelkvitter driva bort demonerna. Låta mungiporna dras upp, inte hänga i ett fast tillstånd, inte tänka onda tankar om allt – och alla.

Vad ska jag ta mig till? Ta bilen och i ilfart köra till Göteborgs flyplats och ta det där planet till London som jag har biljett för? Nej. 0 kronor på kontot. Det fungerar inte. Fjällen om tio dagar, får försöka hålla ut.