Min rädsla för döden än en gång förstärkt

Jag måste somnat framför tv:n. Plötsligt blir allting mörkt i mina drömmar och en konstig kyla sprider sig över min kropp och jag hinner tänka att jag dör. Jag känner hur livet lämnar mig men hur mina tankar på något obegripligt sätt finns kvar. Min kropp är död, bortkopplad från min hjärna och jag ser på mina orörliga ben och armar – försöker med hela min kraft röra de men de är orubbliga. Jag grips av panik och allt jag vill är att vakna. Min kropp vill inte svara, mina tankar skingras. Då förstår jag att det är en dröm och jag säger åt mig själv att vakna. Men drömmen fortskrider och drar mig längre in i drömmen, längre in i döden. Jag grips av en obegriplig rädsla och känner hur min kropp försvinner, hur mitt medvetande glider in i evigheten. Låt mig bara vakna, jag vill inte dö. Låt mina ben åter få liv. Låt mig bara vakna. Men ingenting hjälper och mörkret blir tätare och tätare tills bara rädslan existerar. Då vaknar jag. Stel i hela kroppen och med tårar längs kinderna, kallsvett längs ryggraden. Min rädsla för döden än en gång förstärkt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0