madge

Det finns saker vi varken vill veta eller tro: att blommor är blinda, att månen är död, att näckrosen ruttnar till höst. Lyror har sin sång. Känslan har sitt språkspel. Ord vid ord i ringar dansar sina turer in i skogsdimman under måne röd. Ett kringdrivande språk av drömmar i vilka behaget är uppsökt och givet i kraft av viljan till en förskönande hövlighet mot den alltid säkra och fult ruttnande döden. Inför dessa utsikter blir orden självmant älvor. Omodernt sagosvängande med sina liljekjolar. Utstrukna ur vetandet, söndergranskade. Ändå levande och uppstigna till dansyrseln under en egen tro och dansande dess turer till tonerna av vårt språkspel i den nattliga dalen.