madge

Köpte Om bland tusen stjärnor av Per Ragnar (det är den onda gubben i Låt den rätte komma in), en tankebok om döden. Jag har tittat lite snabbt i den och föll för den här dikten, den beskriver döden på ett sjukt fint sätt som känns helt förståeligt men ändå bisarrt, typ.

Det ni såg var två vänners adjö

Det var skilsmässan mellan kropp och själ

Det var ett farväl mellan muskelsystem och rörelse

Det var nervernas avsked

Från sinnesförnimmelserna

Kärlsystemets försök att hålla kvar livselementet

Hjärnans upplösning av sin gemenskap

Med förståndsprincipen