30 augusti, 20.23

”Vågar jag ge dig mitt hjärta?”

Jag vet inte vad jag ska svara. Jag ler, kysser honom istället. Du borde inte göra det, jag kommer bara såra dig.

Jag är nervös när tåget närmar sig Skövde. Följer klockan när minuterna passerar. Perrongen närmar sig och mitt hjärta slår snabbare. Jag ser honom, nästan sötare än jag minns.

Vi åker hem till honom, han gör te och vi sitter långt från varandra och småpratar stelt om Åre och Göteborg. Fnittrar, jag och mina mm - som han älskar. Det känns konstigt att träffas igen, såhär. Jag kan inte slita blicken från hans vackra ögon.

”Ska vi sätta oss i soffan?” frågar han.

”Ja.”

Mellanrummet försvinner och jag kysser honom. Vi faller i varandras armar och ligger där och kysser varandra på soffan i hans föräldrahem, som han flera gånger ursäktar för sin mors stil. Tittar in hans blåa vackra ögon och ler inombords - undrar hur hårt han fallit för mig, hur mycket jag kommer såra honom...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0