madge

Jag ljuger inte när jag säger att jag inte sovit en blund. Nu har det ljusnat och mitt hopp lämnat mig.

Det blev en natt av tänkande, vridande och konstiga upplevelser. En natt av oro, och inte den minsta sömn. Vet inte ens om jag var i närheten av den. Satt tyst i mörkret och kände vagnens rörelser, tittade på de tre andra personer i min hytt som sov, klappade lite på hunden som tagit plats på golvet när den gnydde oroligt. Totalt mörker utanför. Var är jag?

Men nu är jag snart framme i Åre. Snart ser jag de fjäll jag så känner. Dags att piggna till. Kaffe. Frisk luft. Jag sträcker på mig.