madge

Tillbaka på Åre bageri. Hela förmiddagen spenderades här, åt en dyr frukostbuffé, drack både juice, kaffe och te. Satt på fårskinnen i fönsterkarmen, ömsom läste och tittade uppåt mot Skutan. Jag sitter där i säkert fyra timmar, för trött för att orka göra något annat. Åh, vad jag vill jobba här.

Vid tolv rör jag mig in mot staden, sitter lite vid internet på Holiday Club, tittar upp på torget. Staden är död så här års. Några enstaka människor sitter på torget, annars dött. Inte alls som om vintrarna.

Jag köper en fralla, yogurth och Pucko och sätter mig inne i Holiday Clubs lounge. Vill bara somna, för trött för att orka sitta. En dag av väntan, det är vad det är.

Tjugo i två är jag på mässan, folk håller på att packa upp – göra sig i ordning för mötet. Jag pratar med en dam från Arbetsförmedlingen som ger mig några tips och småpratar lite.

Jag pratar med olika arbetsgivare, en del går bättre än andra – Edsåsdalen är en av de bättre, där jag känner att jag fick tillräckligt med tid utan att allt folk hade kommit än. Vid två var hela hallen fullsmockad och man kunde knappt röra sig i det minimala utrymmet. Det blir på något sätt svårare att prata med folk när det är så mycket folk, men jag presenterade mig åtminstone för de som intresserade mig. Hoppas jag gjorde ett bra intryck. Själv tycker jag inte det är min starka sida, första intryck. Kände mig ganska osäker, men jag hoppas på det bästa.

Jag står vid ett bord och hör en annan nittonåring prata med en restaurang som söker personal. Arbetsgivaren frågar killen hur gammal han är, ”19”, och hans svar är förargelseväckande och jag häpnar. Är det sådana folk är här uppe? Fördomsfulla och generaliserande…

”Då är ni för unga, alla 19-20-åringar super ihjäl sig sin första säsong.”