madge

Jag träffade Alinde och Matilda och gick på Kulturkalaset och såg Oskar Linnros, Amanda Jenssen och Teddybears. Oskar var jättebra, kanske trodde att han skulle vara bättre dock. Amanda Jenssen vet jag ju är bra för jag såg henne i Jönköping på hennes första turné, men material från Happyland har jag inte sett live. Och fy fan vad det var bra. Efter att typ ha gråtit till hennes program i Sommar i P1 så var det underbart att se henne igen. Teddybears var dragit som fan, och det spöregnade som fan. Blev genomblöt men tänkte att, äsch, jag går och ser Almedal på Jazzhuset med Camilla och Linda ändå. Men alla vet väl hur det är med klubbspelningar på Stay Out West, omöjligt. Så drog hem.

---

Fredagen den 13e! Oooh! Men inga missöden här. Jag började jobba vid scen Azalea vid tio och fick stå backstage vid den stora scentrappan där alla artister går upp på scen. Rango pratade med mig på oförsåelig engelska, och The National sprang runt överallt runt omkring. Det var fint. I samma sekund som Wu-tang Clan äntrade backstageområdet sprang en kille från vår grupp fram och började prata och tog foton. En högre ställd security tog honom direkt efter, klippte bandet och sa hejdå. Inte okej att bete sig så alltså.

När jag slutat jobba vid sex såg jag massor med bra. The National var grymma men kanske inte riktigt som jag trott, Iggy drog upp 20 pers på scen som dansade runt och skrek, Jónsi gav mig kalla kårar i hela kroppen av välbehag med sin underbara falsett, M.I.A. fick 25000 pers hoppa och dansa till sitt organiserade kaos och avslutningen var så jävla grym, mina tre favoritlåtar på rad: Meds and feds, Born free och Paper planes. Sjungades mitt ute i publiken dessutom. "I JUST GIVE A DAMN, I JUST I JUST GIVE A DAMN!" Efter det sprang jag till The xx och dog lite av extas även där.

Åkte in och såg The Drums med Mimmi och träffade en full Matilda. Hon var än vildare än vanligt och man kan ju säga att hon är ganska vild... Njöt till Mumford and Sons och Anna Ternheim och stod bara och gapade när Henrik Berggren kom upp på scen och de tillsammans sjöng Shoreline. Ganska så magiskt. Åt med Mimmi och började sedan jobba. Fick sitta på en stol backstage utanför staketet till en början, sen fick jag och min nyfunna underbara vän Emilie stå vid mixerbordet och se Lykke Li. Jag älskade hennes konsert och grät till Possibility. Trots problem med rösten var hon helt makalös, så sjukt snygg och dansade runt i skyyyyhöga klackar. Efteråt sa en gubbe från Show Security: "Det var det värsta jag sett. Fy fan vad dåligt. Jävla heroinhora." Jag gapade av förbluffning! Hörde från annat håll att publiksorlet lät ungefär: "Får hon bra recensioner är det fan något fel." Hon grät backstage fick jag höra, men Lykke - jag älskade dig.

Såg även Håkan och tyckte väl det var sådär faktiskt. Början var bäst. Känn ingen sorg för mig Göteborg särskilt annars tycker jag det var skrikigt och inte lika mycket drag som han brukar få. Vid 1 fick jag sluta och åkte hem och sov.