madge

Seg dag. Det blev en lång och trevlig natt igår med massor av vin och mys. Pratade med en person på internet om döden. Vi har djupa diskussioner om livet och hur man ska vara och så och han berättade att en han kände hade ramlat i en trappa och brutit nacken, död. Bara sådär. Helt plötsligt. Livet är så fragilt. Jag tar mig friheten att citera honom: "Livet är i all enkelhet. En skör jävla lina, man indirekt tvingas vandra på. Det är enkelt att falla, ibland kan man inte göra valet själv, men fan, vad osant och overkligt det kan bli..."

Jag tänkte på Inez, hur jag visste hur hon dog precis då, hur jag fick se henne dagen efter stilla insjunken och iskall. Jag kan inte hantera döden, och jag vet inte om någon kan det. Ibland blir man bara så påmind om livets skörhet och man borde verkligen uppskatta varje dag. Kanske faller jag i en trappa imorgon? Är det så livet ska vara, helt ovisst och ömtåligt och... Det är bara så svårt att greppa att något så stort som livet ändå är kan försvinna på en bråkdels sekund.