madge

Läs citatet från Pilgrimsresan om drömmar. Jag grät när jag läste det, för jag kände igen mig själv. Jag blev orolig för det som stod var sant och jag funderade över mina egna drömmar, mitt eget beteende. Det känns som inget spelar roll längre. Jag vet att jag har all tid att göra något bra, men skyller på att tiden är knapp. Jag är alltid trött för jag gör ingenting och jag undrar, håller min dröm på att dö? Allt stämmer ju. Hur ska mitt liv bli? Hur ska jag hitta tillbaka till drömmarna? Jag vill finna agape och få ro i själen. Jag vill finna agape och förstå att den är det enda som betyder något. Att när man har agape så fungerar allt. Grekerna hade tre ord för kärleken, jag vet inte om jag upplevt någon av de.

---

Fick kommentar om att jag skulle förklara mer. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det mer. Jag har alltid haft ett mål och en dröm men det känns som den drömmen blir allt svårare att nå. "När de med sin fulla kraft spricket ut inom oss - i ungdomen - då har vi mycket mod men har fortfarande inte lärt oss att kämpa. När vi till slut lyckas lära oss kämpa har vi inte längre samma mod att ge oss in i kampen. Därför vänder vi oss inåt och kämpar mot oss själva, och vi blir vår egen värsta fiende. Vi säger att våra drömmar är barnsliga och svåra att förverkliga eller föddes innan vi visste hur hårt livet var." Jag säger inte att mina drömmar är barnsliga, men ibland har man perioder då allt känns hopplöst och ens drömmar känns avlägsna och kanske avtar i sin kraft. Det känns som de är väldigt långt bort just nu, och när jag läste det här stycket kändes det som att min dröm håller på att avta, att jag inte riktigt vet vad jag vill längre, att jag vandrar vägen men inte riktigt orkar göra det fullt ut och verkligen kämpa för mina drömmar. Det är nog ganska så svårt att förklara. Men jag hoppas det här gjorde det lite bättre? Om inte, läs boken.