Om jag kunde skriva skulle jag skriva en bok om människans största lycka och olycka
Ett citat ur Bohumil Hrabals bok En alltför högljudd ensamhet, och en bok av Helena von Hofsten, framletad på bokrean för 30 kronor och utläst i ett svep inatt. Var titeln hennes mål med boken har hon misslyckats. Men det fanns ändå något som fick mig att läsa vidare. Den största behållningen var ett citat, och ett kort stycke. Boken handlar om Laura som skriver en sista bok om sin brors korta liv, om orättvisheten när ett barn dör. Språket är enkelt och hon skriver mycket om att lyckan är gul, och döper barnet till Honungsman. Diskuterar om det är för smörigt, ja. Men ändå gör hon det. Det är en bok om att skriva, om att förlora ett barn som hon också gör i sin vuxna dotter som inte längre vill veta av henne. Jag hade förväntingar på att det skulle kunna bli bra, men barnet dör på näst sista sidan och lämnar inget utrymme för sorg. Hur är det möjligt att överleva en sådan olycka? Hur är det möjligt att våga tänka: barn, igen? Frågor som ställs i sammanfattningen men som aldrig besvaras. Nej, till citatet jag älskade.
"Mina romaner är bekännelser. Jag skriver alltid om mig själv, men jag skriver inte självbiografiskt. Jag tonsätter mina erfarenheter."
Jean-Marie Gustave Le Clézio
"En som också funderar är J.M. Coetzee, han ställer frågan: "Var slutar författaren och var börjar hans gestalter?" Nu finns det kanske en och annan som med all rätt funderar över om den här berättelsens författare liknar bokens huvudperson, bokens berättare som utan att bli motsagd lägger ut texten om tillkomsten av berättelsen om hennes bror. Ingen kommer sanningen så nära som berättelsens jag, åtminstone det ena av dem. Författaren däremot, författaren kan ljuga hur mycket hon vill, så länge hon inte ljuger falskt. Det är en av de få förmåner som skönlitterära författare kan skryta med att de åtnjuter."
"Författarens uppgift är att föreställa det ofattbara."
Per Wästberg
Alla hjärtans dag idag, och Hannas 18-årsdag! Och ett litet ord till någon därute:
Jag tänker inte mer på dig idag än andra dagar, för du är alltid i mina tankar.
Kommentarer
Trackback
