madge

Jag har kommit till sans med en sak – att jag inte bryr mig. Undrar varför, förbryllande. Har jag en sådan där period då ingenting, verkligen ingenting, betyder något? Jag kan sitta på en strand och glädjas åt en fluga som krälar i sanden, vågorna som slår mot brynet – men inte att jag legat med tre (eller vad det är, vågar inte räkna) personer på cirka en vecka. Det betyder ingenting, lika lite som ett av sandkornen under den där flugan. Skulle man ta bort det skulle inget ändras. Hur kan jag inte bry mig? Hur kan jag göra detta mot mina medmänniskor? Hur kan jag sitta här med sinnesro när jag sårat så många människor, helt medvetet? Trodde jag kände skam, kanske var det bara vad jag tyckte att jag skulle känna och inte vad jag egentligen kände? Eller så gick det över, känslorna mojnade – jag stängde av de, för att inte själv bli sårad, inte känna skam. Avskärma mig istället, det vore inte första gången – och heller inte sista om jag känner mig själv.