madge

Jag skriver på min novellsamling/historia som har arbetsnamnet Min rädsla för döden än en gång förstärkt. Just nu skriver jag en historia om ett bårhus, om en ung man som börjar arbeta där. På bårhuset finns en äldre man som arbetat där sedan han var ung och hans människosyn fortfarande var normal. Man kan nog säga att den handlar om rutin och om människans benägenhet att falla in i mönster och bara göra sitt jobb. Att liksom allt kan vara speciellt i början, att man kan se personer bakom de döda, men att ju längre tiden går så blir jobbet inte mer än ett jobb och människorna inte mer än kadaver. Och det är är slutet, tror jag:

Det kommer en tid då den yngre blir den äldre, en tid då den äldre slutar arbetet och slussas vidare precis som kropparna på bårhuset. Men det är inte den äldres kropp som är död, det är hans själ. Och så pågår arbetet innanför bårhusets väggar i ett evigt kretslopp.