Litterär ambition?

På sitt rum i den lilla staden vid Vätterns södra udde sitter en ung man. Han stirrar ut i den grå dimman som höljer sig över staden, från sitt fönster blickar han ut över staden och vattnet – allt en grå sörja denna dag. Men han ser vackerheten även i dessa nästan dystopiska vidder och hans minne vandrar över skildringar av landskap, försöker hitta rätt ord att beskriva de med. Ibland är ord överflödiga, det finns aldrig nog med ord att beskriva hur vackert något är, hur mycket som ryms i ett ögonblick. Vad ryms i detta ögonblick då han tittar ut över sin barndomsstad, men kärlek och med hat, vad händer i alla dessa små hus som en efter en tänds i skymningen? En mor som lägger sina barn, en fru som blir misshandlad av sin man, en mor som lagar mat åt skrikande tonåringar, en far som kommer hem sent från jobbet till en uppdukad middag: kärlek, hat, tristess, stress, självömkan, rädsla. Alla dessa känslor som ryms inom fyra väggar. På sitt rum tittar den unga mannen ut genom fönstret och ser alla dessa hus och funderar på allt detta. Han tänker att han vill gestalta detta, men hur skriver man om ett enda ögonblick, som en spegel in i ett helt liv, ögonblick som kanske är helt vardagliga eller ögonblick där livet ställs på sin yttersta spets. Alla vi människor på hela jorden som levt ett helt liv som kan förändras på ett ögonblick. Livets nyckfullhet i en ask, det vill han skriva om. Om lycka och kärlek, och om död och smärta. För alla dessa känslor, alla nyanser, de ryms i ett enda ögonblick.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0